Vad innebär ett matsvinnsarbete inom äldreomsorgen?

Från matsvinn till mat i magen – så kan mätning stärka Nollvision för undernäring!

Inom en redan pressad äldreomsorg behöver vi förstå matsvinnsdata utifrån andra perspektiv än ekonomi och miljö. Mål som bättre matchar äldreomsorgens verkliga utmaningar.

Kommuner och företag inom äldreomsorgen står inför en dubbel utmaning: att säkra varje individs näringsintag och samtidigt hantera omfattande matsvinn. Inom äldreomsorgen har vi dessutom flera olika måltidslösningar inom de varianter av ordinärt boende och särskilda boenden som finns.

Måltidslösningar inom äldreomsorgen 

Många måltider hanteras av ett mottagningskök, ibland direkt av en vårdavdelning. I de allra flesta fall är det omvårdpersonal, inte måltidspersonal, som ansvarar för serveringen och som i slutändan får hanterar överproducerad mat och matsvinnet.

Måltidslösingen inbegriper således både måltids- och omvårdspersonalen. Att samla konsumtions- och matsvinnsdata är kanske därför inte en lösning som fungerar för alla verksamheter. Men för flera måltidslösningar inom äldreomsorgen kan det vara en viktig pusselbit för att nå Nollvision för undernäring. Med målet att omfördela måltidsresurserna ser vi att det finns möjligheter att systematiskt förbättra förutsättningarna och förenkla kontrollen av både näringsintag och matsvinn.

Vad är Nollvision för undernäring?  

Sammanfattningsvis handlar det Vinnova-finansierade nollvisionsprojektet om att sätta den äldres hälsa i centrum genom att se maten som en viktig del av behandlingen och omvårdnaden. Initiativet fokuserar på att förändra system och arbetssätt inom vård och omsorg för att förebygga, identifiera och behandla undernäring hos äldre. Vi menar att en lösning är att bli bättre på att mäta matsvinn och analysera data kopplat till konsumtion. Tack vare enkla registreringar får vi jämförelsedata och kan se vilka förändringar som behövs för att säkra individens intag och välmående. 

Hur mäts matsvinn inom äldreomsorgen idag?  

Av de nationella mätningar som gjorts kan man konstatera att 1/3 av den mat som serveras slängs, 100g per portion. Samtidigt vet vi att en stor del av data fattas då över 60% av Sveriges kommuners saknar mål för matsvinn inom äldreomsorgen. Fler saknar dessutom verktyg att mäta svinn i hela ledet vilket innebär att den data som finns är djupt bristfällig. Vår egen efterforskning tyder på att det - bland dem som mäter matsvinn, främst är kökssvinn som mäts och att man saknar rutiner för att mäta tallriks- och serveringssvinn. 

Kan ett säkrat matsvinnsarbete stötta en nollvision för undernäring?  

Det finns en korrelation mellan att hushålla, besparingar och klimatmål som inte alltid rimmar väl med äldreomsorgens uppdrag. De flesta är överens om att vård och omsorg av äldre medborgare måste få kosta. Att genomföra förändringar som ska minska matsvinnet kan tolkas som ransonering och att prata om resurseffektivitet inom verksamheter som för närvarande är mycket ansträngda - och beskrivs som utmanande av både kommuner och branschorganisationer, kan vara provocerande.  

Inom en redan pressad äldreomsorg behöver vi förstå matsvinnsdata utifrån andra perspektiv än ekonomi och miljö. Mål som bättre matchar äldreomsorgens verkliga utmaningar. Därför har vi utvecklat ett mätverktyg till att visa mat i magen. Här får äldreomsorgen dagliga data på hur mycket mat som producerats, slängts och ätits upp. Tack vare jämförelser av enkla registreringar visar systemet vilka måltider, rutiner och serverade mängder som behövs för att säkra individens intag och välmående.  

Finns det möjligheter att minska svinnet inom äldreomsorgen utan att tumma på mängden mat i magen?  Vi menar att det handlar om att omfördela matsvinnskostnader till mellanmål och nattfösare. Inom offentliga måltider ska det inte snålas, allra minst till den gäst som riskerar undernäring på grund av låg aptit eller för många timmars fasta.

Med storleksmässigt anpassade huvudmåltider, välplanerade menyer och serveringsrutiner för fler mellanmål kan vi fördela livsmedelsinköpen över fler, men mindre, måltider. Livsmedelsverket menar att mindre men tätare serveringar minskar svinnet eftersom gästen äter upp sin mat[1]. Tack vare dagliga mätningar av matsvinn får vi både insikter om hur mycket mat som faktiskt går åt och kontroll på mängden mat i magen!

Vill ni veta mer om hur vi kan stötta er verksamhet? Vi kan erbjuda er er det ni är i behov av:

• kompetensen (coachning)

• utbildningar

• mätsystem

• analysverktyget

[1] Många äldre äter långsamt eller har svårt att orka med stora portioner. När portionerna är mindre upplevs de inte lika övermäktiga, vilket gör att den äldre äter upp mer av maten på tallriken. Äldre måste ha energi för att orka äta. Små och frekventa måltider kan minska energibrist mellan måltiderna och dessutom förhindrar matsmältningsbesvär.